En liten reseskildring
Under Kristi himmelsfärdshelgen åkte ett glatt gäng (de flesta från Pingstkyrkan i Karlshamn) över till Litauen, för att ta del av de fantastiska insatserna som görs. Inget går upp emot att se det på plats, oavsett hur målande beskrivningar än Lillan gjort tidigare.
När man är iväg så kort tid så blir det otroligt många intryck som ska behandlas i hjärnkontoret. I synnerhet för oss som kanske inte möter mindre bemedlade så ofta. Det är nog just i den jämförelsen med vårt egna, som jag upplevde att kontrasterna ibland blev väldigt påtagliga. Bara hytterna på färjan var i bättre skick än en del hem som vi gästade. Enbart den detaljen gjorde mig än mer tacksam över att ha blivit född i Sverige. Helt oförtjänt.
Radarparet Lillan och Tadas hade gjort upp en vältajmad rutt som gjorde dessa dagar härligt välfyllda. Med allt från metalsjukhus och dagcentrum för funktionshindrade till hembygdsföreningar och besök hos familjer. Trots att det är mycket att göra för att bygga upp landet igen efter Sovjets förtryck, så upplevde jag att det finns otroligt mycket framtidshopp. Det finns mycket omsorg om varandra och man är tacksam för minsta lilla förbättring in i sin situation. Jag känner verkligen att vi från 34:an har fått en mer komplett bild plus att det blir mycket lättare för oss att supporta Litauenhjälpen på rätt sätt.
Efter att vi tillbringat två dagar med millimeterprecision tillsammans med Lillan och Tadas så åkte vi in till vår vänförsamling i Klaipeda, och fick även förmånen att fira gudstjänst med dem. Det är gott att se att Dima och Natasha vidareutvecklar församlingen och att de alla visar omsorg om varandra. De har nu även bestämt sig för att avveckla secondhand-butiken, så vi kommer inte att skicka några större volymer till dem.
Men det som under dessa dagar grep tag mest i mig, är nog Tomas o Aistes familj. Han funktionshindrad och hon barnhemsflicka med två små barn som bor i en liten trång och mörk lägenhet, som Litauenhjälpen köpt åt dem.
Att de trots oerhört små resurser visar vilja och glädje är verkligen ett föredöme för oss.
Med dessa ord vill jag egentligen bara tacka och önska Litauenhjälpen Guds rika välsignelse, och ett hopp om att Ni orkar fortsätta den goda kampen!
//Mattias Öström, 34:ans Fynd Karlshamn
Klicka på bilderna för att förstora.