Eva Svenssons reseskildring
Vi fyra från Olofströmsgruppen skall sova i samma hytt. Ingrid och Ulla får ligga i överslafarna och jag och Ann-Marie intar de undre sängarna. Problem uppstår då Ulla, som fortfarande tror att hon är 25 år skall upp i sin koj. Hon tror inte att hon behöver använda stegen, som Ingrid hittar under Ann-Maries säng. Men se, det är omöjligt att ”hoppa” upp. Efter vissa försök får vi äntligen ”överliggarna” på plats.
Natten och havet är lugnt o vi vaknar pigga och glada. Vi träffar medresenärerna från Lomma och de andra från Karlshamn. Vi äter frukost och inväntar landstigningen i Klaipeda.
Solen skiner och vi får vänta in Tadas och hans chaufför Algis, som välkomnar oss. Vårt första besök blir en dagcentral för handikappade i Silute, ca 5 mil från Klaipeda. Här lämnar vi kassar, som vi sytt i olofströmsgruppen och som vi fyllt med diverse saker bl. kaffe, handdukar, hygienartiklar, lakan och örngott. De blir till glädje. Här bjuds vi på förmiddagskaffe. Chefen för olika handikapporganisationer fanns på plats och talade om hur de arbetar och tackade oss för det vi gör för Litauens folk.
Vi är på väg till ett hem för alkoholister och narkomaner i Pasysiai. (Tadas har uppdaterade uppgifter om dom på ett annat ställe i tidningen) Männen får stanna i 1½ år och sen får de, om de har möjlighet, skaffa arbete och bostad. Litauenhjälpen har gjort insatser här, men numer skickar vi endast kläder till dem.
Vi fortsätter färden till en familj i Usenai. De har 4 barn. De har övertagit ett fallfärdigt hus, som de bor i och reparerar med hjälp från LH. Här märker Tadas att den hjälp de får tas emot väl. Han märker att byggmaterial som de får används och han ser stora förändringar varje gång han besöker familjen. Här lämnar vi 500 l litas, som svenska folket skänkt, vilket motsvarar ungefär 1500 kr.
Klockan är nu 15.00 och vi är på väg till hotellet som skall vara vårt ”hem” under vistelsen i Litauen. Inkvartering sker i underbara ljusa och eleganta rum.
Kl 18.00 är det avfärd till Martynas och hans familj i Macikai. Han står ute på gården och tar emot oss och hälsar oss välkomna. Det var roligt att se honom och att få följa den utveckling han har varit med om. Vi fick på video se filmer från hans operationer i Wien, mycket intressant. Han demonstrerade gärna sin nya arm/hand för oss. Här fick vi kvällsmat: pannkakor med olika fyllningar. Mums! Även här hade vi med oss en kasse med div saker, samt några mjukisdjur till en systerson till Martynas som bodde i närheten.
Vi var tydligen trötta efter alla upplevelser för vi kröp i säng redan 20.30 och vaknade först 08.30.Frukosten avnjöts tillsammans med de andra resenärerna. Vi gjorde oss beredda för en lång dag med många besök på olika inrättningar där vi har lämnat saker.
Vårt första besök gjorde vi på ett mentalsjukhus i Sveksna. Där finns för närvarande 160 personer med olika behov . De underhöll oss med gitarrspel, pianospel och sång på engelska. Här har vi under åren lämnat olika slag av aktivitetsstöd, pussel och andra sysselsättningsgrejor. Hit har bl LH skänkt vävstolar. Kerstin har varit här och hjälpt dem komma igång. Vi fick även se smakprov på deras vävkonst. Det fanns en vävstol som inte fungerade som Ingrid, Ulla och Eila hjälptes åt att justera. Vi andra gick ”husesyn” och var i deras andaktssal, där vi med Gunnels hjälp sjöng: ” Jesus för världen” och i deras träningslokal/gym/ följde vi några av patienterna i deras träning.
Därefter besökte vi Sveksna kyrka där vi sjöng: ”Härlig är jorden”. Gunnel från Lomma var en fantastisk sångare och det var lätt att följa henne.
Härifrån vandrade vi till ett matställe där vi åt stekt fisk med grönsaker och champinjonsås. Mums gott !!
Nu skall vi köra till Telsiai, där vi skall besöka Ingrid och hennes fabrik där hon syr linnekläder för försäljning och hon exporterar bl.a till USA och Tyskland. Hon är en gammal bekant till oss som varit i Litauen förut och många av oss har köpt kläder ur hennes kollektion flera gånger. Alla var nöjda med besöket och några köpte kläder av henne.
Solen skiner och det är varmt och skönt. Annbritt en medarbetare från Olofström hade bett Ulla köpa gardiner till henne och vi åkte nu till Plunge ca 3 mil från Telsiai, där det finns en affär dom säljer linnetyger, färdigsydda kassar, handdukar och dyl. Här gör många av oss fynd. Ingrid från Olofström köper linnegarn, mycket billigare än i Sverige, Ulla köper gardiner, Eva köper handdukar och alla köper något i metervara eller färdigsytt.
Vi har ungefär 10 mil hem till hotellet och innan vi lämnar Plunge äter vi naturligtvis kvällsmat.Trötta och belåtna kryper vi i säng.
Nästa morgon är det lite svalt och vi möts av rådjur utanför vårt hotellfönster. Vi skall idag besöka Tadas hemstad Natkiskai. Där skall vi till en depå dit vi lämnar våra hjälpsändningar. En glad kvinna tar emot oss och talar varmt om hur tacksamma hennes landsmän är över hjälpen de får från oss.
I kväll kl 18.00 blir det spännande! Då skall vi på en båtresa på floden Nemunas, gränsen mellan Litauen och Kaliningrad. Floden har vi förut bara sett på avstånd och nu får vi äntligen färdas på den. Våra medresenärer var personer från olika hembygdsföreningar, som står som mottagare av våra transporter. De hade kaffe, te och kakor i mängder med sig. Vi njöt i fulla drag av all deras bevis på tacksamhet. Det var underhållning av en dragspelande herre vid namn Jonas. Han och de andra medresenärerna sjöng många sånger på sitt eget språk och vi försökte följa med i deras sånglekar så gott vi kunde. Färden varade i 3 timmar och vilken upplevelse! En mycket uppskattad gemenskapskväll. Vi avslutade med att sjunga våra länders nationalsånger.
Idag den 4 september skall vi alla åka i samma buss. En pensionerad polisman är vår chaufför. Att han kört utryckningsfordon märker vi ganska snart. Han är en hejare på att köra. I Smalanski skulle vi räkna ekar i en allé. Dessa ekar hade tyskar planterat då de 1941-1944 ockuperade Litauen. Under denna tid förintades 200 000 människor, de flesta judar. 1990 förklarade sig Litauen självständigt och Vytautas Landsbergis blev president.
När vi var ca 3 mil från Kaunas fikade vi på ett ställe där vi kunde äta våra medhavda kakor, som blivit över från kvällen innan. Vi åker utmed floden Nemunas och det finns mycket vackert att titta på längs vägen mot Kaunas, som fram till 1939 var Litauens huvudstad.
Idag skall vi besöka bl a. dr Vitalija i Panevezys, som under 15 års tid opererat barn med olika missbildningar. Dessa operationer gjordes i Sverige från början av vår hjälpverksamhet , men när man ”hittade” dr Vitalia kunde hon operera mycket billigare och då övergick operationerna till henne. Hon berättade för oss hur hon jobbat under sina 35 år som läkare och särskilda minnen, som hon hade från sin tid som klinikchef.
Dokrot Vitale Brciéne
Vi lägger märke till att mycket har hänt inom bl a jordbruket. Det har moderniserats med hjälp från Sverige Bl a finns plogar, harvar och tröskor. Vi ser ensilagebalar och mycket odlad mark, kor och kalvar. Grönsaksodlingar finns vid nästan varje hus.
Vi börjar närma oss hotel Pervaza, där vi skall övernatta. Hissen fungerar inte så vi får bära våra väskor 4 trappor upp. Olofströmsgänget får ett rum där det står fyra sängar längs väggen. Där finns inga nattduksbord eller nattlampor, så nuåker Ullas pannlampa fram. Den natten skrattade vi oss till sömns. Ingrid ställer mobilklockan på ringning och den ringer 06.42. Mobilen var inte ändrad till litauisk tid så ...
Idag skall vi besöka ett handikappboende och hälsa på Tomas som några av oss träffat förr. Här välkomnas vi av flera av de boende. De bjuder på kaffe och vi äter medhavda tårtor. Stämningen vid bordet är angenäm och de berättade att de ska på utflykt nästa dag.
Vi skall nu besöka ett privat barnhem som drivs av Grazina och Josef Grigaliunaite.
Här bor 18 barn varav 17 av dem går i skolan. Grazina berättar att hon just tagit hand om en pojke på 1½ år som var undernärd när han kom.
Grazina med en av småttingarna
Idag mår han bra och har gått upp i vikt rejält och lever ett prima liv tillsammans med de andra barnen. Han får ju dessutom rå om ”mamma” alldeles ensam när de andra barnen är i skolan.
Medan vi väntar på att barnen skall komma hem lägger vi presenter till dem i en soffa som finns i matrummet. När barnen kommer är det först mamma och pappa som får kramar. Man ser kärleken i deras ögon. Sen stormar de soffan och lägger beslag på sakerna.
Det är sådan ordning och reda, rent och fint överallt och man kan inte se att bor så många.
Ett stort ”syskon” tar han om ett litet
Grazinas barnbarn Grazina som jobbat i Teckomatorp där hon packat sallad i portionsförpackninga
naturligtvis hjälpa till både i köket och med hemmets övriga sysslor, efter deras förmåga.
När vi fikat och kramat och ”pratat” med alla barnen är det dags att börja färden mot Klaipeda.
Det är varmt att åka så många mil, men vi måste ju resa hem ikväll, hur gärna vi än velat stanna fler dagar.
Olofströmsgruppen/Eva